gamlaromaner.blogg.se

Namnet ”Pälsen” är ett ganska udda namn för en novell tycker jag, men i detta sammanhang så är pälsen en symbolisation för pengar. Novellen talar om hur en man väljer anse att pengar är viktigare än kärlek medan den andre väljer familj före rikedom. Då doktor Henck hade en päls, var han endast temporärt lycklig. Det berättar om att pengar kan få en att må bra för endast en stund och att pengar gör en inte lycklig. Om det skulle vara så att man blev så lycklig av att endast ha pengar, varför fortsatte Richardt träffa doktor Hencks fru? Det påvisar bara att han inte var lycklig med att bara ha sina pengar.

Mina tankar för vilken epok denna novell är skriven under, går emot romantiken. Varför jag tycker det är på grund av att romantiken i sig handlar mycket om att fokusera på kärleken och känslor, samt att de symboliserar med andra saker för att få sitt sagt. Det är precis det som novellen gör, att den talar om att kärleken är viktigare än pengar genom att symbolisera pengarna med en päls. Det här är även orsaken till att folk läser den fortfarande, den talar om att alla kommer behöva välja saker i framtiden och att bara för att ena vägen har mer pengar så betyder inte det att den vägen är den rätta. Sådant bör varje person ha i sin tanke.

// Jesper

Novellen handlar om en läkare vid namn Gustav Henck, hans hälsa är inte så bra och eftersom han är läkare så vet han att han inte har så mycket tid kvar. Även fast han är läkare så har han lite pengar. Han är gift med Ellen, som han har märkt har på senare tid blivit kall och ovänlig gentemot honom. Hon vet kanske också att han inte kommer leva länge till. Häradshövdingen John Rickardt är Hencks vän. John Rickardt är en ungkarl som startat bolag och därmed blivit förmögen. Innan Henck gifte sig med Ellen så var Ellen förtjust i Rickardt men Rickardt friade aldrig då han inte ville gifta sig och sedan inte ha några pengar att försörja dem med. I slutet av novellen får Henck veta att Ellen och John Rickardt har en affär bakom hans rygg.

Pälsen är i denna tid en statusgrej. Har du råd med en päls så har man de bra ställt. Henck funderar också över ifall han hade haft en päls istället för en simpel överrock hade kanske hans patienter betalat honom mer. Han berättar också att innan John Rickardt hade sin päls hade Ellen inte tyckt om honom utan sagt elaka saker till honom men sedan Rickardt köpt sin päls hade hon slutat med det. Och när Henck kommer hem i Rickardts päls som han fått låna så ser hon inte i mörkret att det är hennes man utan viskar till honom:

-”Gustav är inte hemma ännu.”

Här får Henck reda på att hans fru har en affär med hans vän Rickardt.

Så jag tror att novellen heter Pälsen för att ha eller inte ha en päls är väldigt centralt i berättelsen. Om Henck hade haft en päls hade hans liv kanske varit helt annorlunda, han hade kanske tjänat mer, haft bättre hälsa, en fru som inte var otrogen osv.

Berättelsen är skriven på 1800-talet, saker som jag tycker är tidstypiska i berättelsen är bland annat att de har inga bilar utan kör med häst och droska.

Jag får inte riktigt något grepp på stämningen såhär i början av boken. Det som jag upplever är att det börjar bli lite spänd stämning. Boken är uppbyggd på ett sådant sätt att man får följa Doktor Glas i ”vardagen” men den har även inslag ur hans dagbok. Doktor Glas har många inre konflikter som han kämpar med och jag känner att det är nu hatet för pastorn börjar växa alltmer.

En av de saker som han tänker och funderar mycket på är hur kvinnorna behandlas av sina män. Han har genom sina år som läkare fått många besök av kvinnor som velat göra abort, som jag uppfattar det så är det inte ett ingrepp som är tillåtet och som doktorn inte tycker är helt rätt eftersom att han som läkare har plikter. Å andra sidan ska kvinnorna måsta lida och föda fram ett barn som inte är önskat?

Man får ett ganska tydligt exempel av detta då det en dag kommer in en liten spröd kvinna som redan fött många barn och vars familj har det knapert med mat och pengar. Hon är med barn igen men känner att hon inte kan ta hand om ytterligare ett barn, hon gråter och ber att han ska hjälpa henne. Ett par dagar efter det kommer pastorns hustru till Doktor Glas för att hon vill ha hans hjälp. Hon berättar för doktorn att hon har börjat avsky sin man.

- ” Inte som människa, fortfor hon. Han är alltid god och vänlig mot mig; aldrig har han sagt mig ett hårt ord. Men han inger mig en så förfärlig motvilja.”

Hon vill att Doktor Glas ska hitta på att hon har en könssjukdom eller liknande och att det krävs avhållsamhet för att bota den och sedan tala med hennes man, pastorn, så att hon ska slippa undan sina äktenskapliga plikter.

Doktor Glas blir förbryllad över detta och ifrågasätter hur det kunnat bli så då de varit gifta i flera år och pastorn är ganska gammal så han borde inte ha så mycket ork till dessa så kallade plikter. Han frågar också om hon inte sagt ifrån men på detta hade pastorn svarat henne att Gud bara kommer ge dem ett barn om de försöker tillräckligt mycket. Detta gör Doktor Glas mycket upprörd och han lovar att hjälpa henne.

Ytterligare några dagar eller kanske en vecka senare är pastorns hustru åter på besök hos Doktor Glas. Denna gång ser hon dock inte nervös och skamsen ut längre, denna gång är hon blek och ser förstörd ut. Pastorn hade tagit henne med våld och sagt att det var hennes plikt. Plikten går före hälsan. Doktor Glas och pastorns hustru disktuterar sedan hur det kunde komma sig att hon gift sig med pastorn och hon berättar om sitt liv och sin uppväxt för Doktor Glas. När hon sedan går så tycker Doktor Glas mycket synd om henne och är mycket arg på pastorn. Han viskar:

-”Akta dig, präst!”

Ska Doktor Glas ge sig ut på krigsstigen? Det återstår att se…  

/ Johanna

Gustav Fröding

Fröding nämner i sin dikt en kärleksvisa att han bara fått kärlek för pengar och att ingen annat kunnat få, men jag tror han drömmer om äkta kärlek och att hitta den rätte.  Han tror dock att han aldrig kommer få uppleva det och att jag tror att han känner e på grund av dåligt självförtroende. Jag tror däremot att alla kan uppleva sann kärlek och att man bara genom att hålla ögonen öppna och ge alla en chans så kan man hitta den rätte.

Erik Stagnelius

Stagnelius ser inte på döden på något negativ sätt som andra på den här jorden kanske gör, utan han mer välkomnar döden. Han säger bland annat att han plågas här uppe men att han kommer bli lycklig när han kommer ner till sin älskade. Själv tycker jag döden verkar obehagligt och ser nog inte fram emot det, men samtidigt spännande att se vad som händer.  Samtidigt som dikten handlar mycket om döden så är den ändå lite av en kärleksdikt då nämner sin älskade brud hela tiden och att han vill göra saker för henne även fast hon är död. Han tycker nog att livet är värdefullt men att nu när hans älskade dött så plågas han som sagt på jorden.
Medan jag läser miningen ”[…] när fasor den blodade jorden bebo” tänker jag att de att de händer hemska saker på den här jorden men de slumrar där nere i gyllene ro.

Karlfeldt

Skulle jag beskriva dikten skulle jag säga att den handlar om kärlek, att han har svårt att veta om han ska visa alla sina känslor, bara lite känslor eller hålla tillbaka allt. Det verkar som att de utspelar sig en lite strid inom honom hur han ska göra. Jag tycker dikten är lite svårt och förstå men att den är bra då kärlek alltid är något man kan relatera till. Jag skulle tolka meningen ”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.” som att han låter sin älskade bestämma hur de ska bli med kärleken och sådant. 

/ Josefine 

Erik Johan Stagnelius ”till förruttnelsen”

Stagnelius syn på döden är lite spännande, han tycks inte frukta den utan det är mer som att han välkomnar den och har inget emot om han skulle dö. Det är lite så man vill tänka, ingen vill vara rädd för döden, men eftersom man inte vet vad som händer så tror jag att vi alla är egentligen rädda.

Enligt mig är dikten romantiskt, den må handla om döden men att han vill dö tillsammans med den han älskar, och att han är villig att ge upp en plats i himlen för att vara med henne i helvetet ”Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver därnere hos dig”, eller så kan det betyda att hans fru redan är död, och han är på sin dödsbädd och är olycklig, men snart ska dö och få tillbringa efterlivet i helvetet med sin älskade.

Den sista meningen i dikten ”När stormarna ute på världshavet råda, när fasor den blodade jorden bebo, när fejderna rasa, vi slumra dock båda i gyllene ro.” få mig att tänka på att han antingen ska ta sitt liv för att vara med den han älskar, eller att det är krig och det finns en chans att han dör, men det gör inget för han vill bort från den hemska värld vi lever i, och tillspring ”efterlivet” med den han älskar allra mest.

Gustav Frödings ”en kärleksvisa”

Så som jag tolkade Frödings ”en kärleksvisa” är att han drömmer om att hitta kärleken, men han kan ej få den för han syndat, ”som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå”. Men han väljer att köpa kärlek från prostituerade för det är det enda han kan få. Men han trycker fortfarande inget illa om kärlek så han skriver ” Sjung vackert om kärlek ändå”. Om jag kunde säga något till han skulle det vara att kärlek borde ej bli köpt från pengar och trots man syndat förtjänar man att finna äkta kärlek.

Erik Axel Karlfeldt "dina ögon äro eldar"

Bara meningen ”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda, du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill” kan man tolka på så många olika sätt, jag tolkar det som att hon leker med hans känslor, och han låter henne göra vad hon vill så länge han får vara i närheten av henne.

//Lisa

Karlfeldt ”Dina ögon äro eldar”

Dikten handlar nog om en kärlek som är lite till och från. Han som är kär vet inte riktigt om man ska låta känslorna flöda eller om han ska hålla allt inne och hålla tillbaka kärleken för den som han älskar. Jag tycker att dikten är bra, det är nog någonting som de flesta kan relatera till - osäkerheten när känslorna börjar ta över.

Genom att säga ”En fiol jag är med världens alla visor i sin låda/ du kan bringa den att spela, hur du vill och vad du vill.” så låter han sin den han älskar styra. Han lämnar bort sin osäkerhet och låter henne styra och göra valet. Utifrån det tror jag att han får se vad han ska göra, låta kärleken flöda eller inte.

Boken inleds med dessa tre meningar:

”Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan mitten av maj. Hela dagen står ett tjockt töcken av damm alldeles stilla över gatorna och torgen.”

Dessa meningar tycker jag är lite intetsägande men de beskriver samtidigt hur miljön var just den här sommaren och den här dagen. Eftersom författaren beskrivit det som en sådan sommar karaktären aldrig sett så tycker jag även att man kan ana att det skulle till och bli en väldigt speciell sommar, vilket leder till att man vill veta mer. Veta vad som kommer att hända senare den sommaren som aldrig förut skådats.

/ Johanna

I Ett halvt ark papper så förstår man ganska fort att något har hänt med tanke på att han ska flytta och att han har ett halvt ark papper där hans senaste 2 år står som han helst inte vill komma ihåg. Fortsätter man att läsa, kan man läsa om hans fru Alice. Det är inte försen i slutet av texten man förstår att frun dött, det förstår man när det står begravningsbyrå och kista. De fördelar det finns med att skriva utifrån ett anteckningspapper är att man får med mycket information på lite text och det blir inte så mycket beskrivningar, läsaren får alltså skapa sin egen bild.  Jag tror det är därför August Strindberg skrivet på det här sättet.

I text förmedlas sorg och men ändå en lycka om den tid mannen haft med sin fru Alice.  Det har tidigare sagt att August är kritisk mot äktenskap men jag tycker att i den här texten så märker man inget sådant. Det för att han skriver att mannen haft ett lyckligt tid med Alice trotts allt.

/ Josefine 

Redan i början av texten förstod jag att något hade hänt, som att han skulle flytta. Men vad som faktiskt hade hänt förstod jag inte förens i slutet av texten, när det stod något om en begravningsbyrå. Hans fru hade dött och han var i stor sorg. Efter att jag läst texten igen började allt låta logiskt, psalmnumret 15 11. Fördelarna med Strindbergs sätt att skriva är att det är informationsrikt, kanske därför han har skrivit på detta sätt. Men en negativ sak med skrivsättet enligt mig är att det är svårt att förstå vad det handlar om, man måste nästan tänka efter vad det är som faktiskt händer.

Denna novell är fylld med kärlek och saknad för sin nyligen avlida hustru, Alice.

//Lisa

Jag har valt att läsa boken Singoalla av Viktor Rydberg. Boken inleds så här:
” På en holme i en av Smålands insjöar har legat ett slott, som länge tillhörde släkten Månesköld. Det utgjordes av flera sammanbyggda eketimrade hus och hade ett runt torn, uppfört av stora granitblock. Tornrummens enformighet mildrades av en glugg här och där med rundbåde och sandstenskolonnett.”
De allra första meningarna beskriver alltså bara omgivningen (slottet) och lite om de förflutna, att det är ett släkte som hette Månesköld som ägt slottet. Jag tror författare vill att man ska få en bild hur omgivningen ser ut men även för att man ska förstå att slottet kommer ha betydelse i framtiden och fortsätter man läsa i boken märker man att han fortsätter beskrivningen om de förflutna och omgivningen. Jag tror författaren gör det här för att bygga upp förväntningar om framtiden och så att man som läsare ska få en känsla av mystik om vad som har hänt där och vad som kommer hända. De här märker man även längre fram på första sidan då de står att slottet gömmer hemligheter om så väll fortiden och framtiden.

/Josefine