Boken innehåller mest miljöbeskrivinar i början, då man ska få en uppfattning om hur Erland och hans familj bor. Sedan försvinner miljöbeskrivningarna, till en nivå där det bara beskrivs för att förstärka stämningen av olika känslor och händelser. Att det t.ex. regnar när det hänt något tragiskt eller som jag nämnde i ett blogg inlägg innan att de använder månen för att förstärka känslan mellan Erland och Singoalla. Författaren beskriver ibland miljön när det handlar om en speciell plats, typ den där Erland och Singoalla träffades. Jag tycker att det är lite tråkigt att miljöbeskrivningarna försvinner lite, men det ger ändå istället läsarna en chans att själv använda sin fantasi och göra egna bilder av hur det ser ut.
Karaktärerna beskrivs oftast med lita andliga ord och religionen används för att förstärka betydelsen i det som sägs. T.ex. byborna beskriver Erland som att han inte sugit åt sig nått av dopvattnet (vilket betyder att han är lite vild) Erland beskriver även Singoalla som gudomligt vacker.
Min favorit scen ur boken är när Erland träffar Singoalla för första gången. Det är spännande och nyfiken scen, då det är från helt olika folk som aldrig sätts förut. Anledningen till att jag tycker att den här scenen är min favorit är för att det är här hela bokens handling börjar. Man får reda på vad boken genomgångende kommer handla om. Den här scenen inne håller även mycket känslor och det blir ungefär kärlek vid första ögonkastet. Det var även just den här scenen författaren byggt upp spänningen till i början av boken då han gjorde så att man fick en känsla av att något skulle hända. Det är just därför jag fastnat för den här scenen.
/ Josefine
