Boken inleds med ”Torsdags morgon den 19 Juli strömmade mycket folk över Riddarholmsplanen i Stockholm, och gjorde sig icke en gång besvära att åse och beklaga den stolta kyrkan till vänster, som, olyckligt men ännu härlig, ej längesedan genom åskeld förlora sitt skyhöga torn. Folket skyndade över riddarholmsbacken ned till Mälarstranden, där ångbåtarne lågo. Alla hastade de till Yngve Frey, lupo in över landgången med snabbhet, ty tiden till avresa var redan slagen, och ångkaptenen kommenderade ’främmande från bord!’”
Författaren börjar boken genom att läsaren slungas direkt in i scen. Miljön och tid beskrivs vilket gör att man får ett hum om var händelsen befinner sig. Jag själv tycker att inledningar som denna är både bra och dålig. Bra för att man direkt kommer in i berättelsen och snabbare skapar en bild i huvudet av det jag läser. Dåligt för att det kan vara svårt att förstå vad författaren menar då jag som aldrig läst boken förut inte kan koppla personer och miljön till en bild. Just i detta fall var det lite svårt att förstå då både språket och miljön är något ovant för mig. I många fall kan det ta lång tid att komma in i handlingen, men jag uppfattade det inte så när jag började läsa denna. Att snabbt komma in i en bok anser jag vara viktig då det annars kan bli långtråkigt och författaren tappar läsaren redan i början.
/Liza
