gamlaromaner.blogg.se

Émile Zola skriver på ett väldigt varierat sätt, att han stundvis tar och berättar om utseenden av karaktärerna med långa och detaljerade förklaringar, medan ibland så är de mer korta och koncisa. Då det är något som första gången nämns i boken så är det väldigt detaljerat så att man ska kunna få en bild i huvudet hur miljön och karaktärerna ser ut, men efteråt så förutsäger han att man ska minnas och redan fått en bild på det han redan talat om tidigare.

Något som Émile Zola även gör, är att han blandar sitt sätt att låta karaktärerna få saker sagd. Med det menar jag att Émile Zola låter en få höra mestadels deras tankar men även också vad de har för känslor för den stunden de kanske sagt något. Fast Émile Zola fokuserar enbart på Thérèse och Laurents tankar och känslor än så länge i boken. Huvudrollerna i boken trodde man först skulle vara Thérèse och Camille, men istället handlar den om Thérèse och Laurent (Laurent är en före detta granne och nu Thérèses älskare).

I boken som jag har läst än så länge, så bygger Émile Zola upp stämningen för något stort. Då Thérèse och Laurent haft problem att kunnat träffas ensamma så börjar de att fundera på att skapa en ”olycka” till Camilles död så att hans närvaro inte längre ska kunna stoppa deras kärlek. Det börjar bli lite mera spänning i boken och man är nyfiken på vad som kommer att hända.

//Jesper