gamlaromaner.blogg.se

För min del så levde inte boken upp till mina förväntningar... Efter att ha läst baksidan så trodde jag att boken skulle bli lite utav en kärlekshistoria blandat med ett spännande "mordmysterie". Istället fick jag följa en man vars tankar ständigt förföljs av djupa och mörka inre konflikter, som inte fick tjejern och levde lycklig i alla sina dagar.

 

Nåväl, jag hade inte väntat mig en "Askunge-saga" men jag tycker att det har varit lite jobbigt och förvirrande att hänga med, försöka förstå och reflektera över Doktor Glas tankar. Jag tror att det blivit så för att jag är dålig på att se meningen bakom sådana lite kryptiska saker och kunna analysera dem på ett sådant sätt som jag tror att man behöver göra för att riktigt uppskatta denna bok.

 

Dock tycker jag att boken är uppbyggd på ett bra sätt. Jag tycker att det har vart bra att få följa Doktor Glas genom vardagen, genom hans dagbok (även om jag inte riktigt förstått allt) och sedan via tillbakablickar från t.ex. hur han fått de relationer/samband han har med vissa andra karaktärer i boken. Dessa andra karaktärer får man visserligen inte veta så mycket om men det är inte heller vitsen eftersom boken i huvudsak handlar om Doktor Glas. Dessutom så tycker jag att Söderberg med få ord ger riktigt bra och samtidigt detaljrika beskrivningar kring miljöerna och platserna i boken, Ett exempel på detta är då Doktor Glas promenerar genom gatorna och till sist sätter sig i en av sofforna på vattenbutiken.

 

En scen som jag fastnat för är slutet. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka slutet och det irriterar mig! Har Doktor Glas helt förstört fru Gregorius liv eller gett henne en chans att börja om och leva sitt liv som hon vill leva?

/ Johanna