gamlaromaner.blogg.se

Författaren som har skrivit romanen "Det går an" heter Carl Johan Love Almqvist. Han föddes 28 november 1793, han studerade i Uppsala och därefter blev han ämbetsman i Stockholm. Under Almqvists levnadstid var han ämbetsman, lärare och författare.

 

Almqvist har fått en del kritik för hur han har lyft fram saker genom sitt skrivande, han såg på saker på ett sätt som många andra inte såg på det vilket kunde leda till att han fick en del kritik. Det är väl det som det handlar om i romantiken, att uttrycka vad man själv tycker och känner. Han skrev en uppsats som heter: "Om brottsliges behandling" där han talade om att han ansåg att brottslingen är sjuk och bör botas och ej straffad. Detta var ett utav hans sätt att se på saker ur en annan synvinkel, vilket han fick kritik för. Hans mest kända verk är Törnrosens bok, Amorina och Det går an. Almqvist skrev mycket efter känslan och inte förnuftet, i uppsatsen "Om brottsliges behandling" skriver han ur sin egen synvinkel. Under romantiken skulle författarna uttrycka sig själva och sina egna tankar, det gör Almqvist i hans verk. Han skriver utifrån sina känslor och tankar. I "Det går an" skriver Almqvist om kvinnans rätt mot den traditionella vigseln vilket trotsar upplysningens förnuftstro då han skriver om vad han själv känner och tycker. 

 

Almqvist skrev många verk under sin tid som har blivit ganska kända, han dog vid 73 års ålder år 1866.

 

Typiska drag för romantiken är just att isället för att grunda allt på förnuftet så handlar nu mycket om känslor, man låter känslorna styra istället för förnuftet. En annan sak som är typisk för romantiken är längtan, det kan innebära drömmar eller att vilja resa bort för man känner sig oftast inte nöjd med tillvaron.

 

Alla dessa exempel på vad romantiken innebär kan jag finna i boken. I princip hela boken handlar om resande, att komma bort till olika ställen. Det handlar även mycket om drömmar, förmodligen för att huvudpersonerna inte är nöjda med sin tillvaro. De berättar en del för varandra om drömmar som de har och saker som de vill göra. Det största epoksutmärkande draget som finns i boken är faktiskt att det handlar om känslor och inte förnuft. I boken "Candide" från upplysningen handlade det hela tiden om att göra val efter vad som var klokast att göra, samt göra val utifrån vad man har fått lära sig i livet. Nu när jag läser boken "Det går an" från romantiken gör huvudpersonerna sina val efter sina känslor, det är vad boken i stora drag handlar om. Huvudpersonernas tankar handlar ofta om vad som känns rätt och hur de ska handla utifrån det. 

 

Karaktärerna i boken har inte förändrats speciellt mycket sedan jag började läsa. Jag tycker inte att författaren har gett en tydlig bild av karaktärerna så för mig är det ganska svårt att få en bild av dem. Den största förändringen jag kan se är att karaktärerna öppnar sig mer och mer hela tiden. Sergeanten har varit ganska lik sig själv genom hela boken hittills, men Sara har varit väldigt tyst och tillbakadragen genom hela boken. Inte förrän nu i mitten av boken har hon börjat ta för sig mer och berätta om sig själv och vad hon tycker om saker och ting. Jag tror att detta kan bli roligt att läsa mer utav, hur Sara kommer att utvecklas från en tyst och blyg tjej till en kvinna som gör sin röst hörd. Utan Sergeanten hade Sara aldrig öppnat sig tror jag, eftersom han är en sådan öppen och trygg person så känner Sara att hon också kan vara det i hans sällskap.

 

Stämningen i boken byggs upp på ett trevligt sätt. Författaren vill bygga upp det på ett sätt som gör det ganska lätt för mig att förstå att huvudpersonernas resa inte slutar där resan med båten slutar. Författaren lyfter fram den stämningen genom karaktärernas tankar och handlingar. Båda huvudpersonerna pratar mycket om sina liv, kärlek och jobb. De försöker hela tiden ställa frågor eller prata om saker som gör att man kan dra vissa slutsatser. De är lika gamla, kommer bra överrens och ingen utav dem har en partner. Jag tycker att detta ser ut att sluta med kärlek.

Hej!

 

Jag har valt att läsa romanen "Det går an" av Carl Jonas Love Almqvist. Den inleds på följande vis: "En skön torsdagsmorgon i juli månad stömmade mycket folk förbi Riddarholmskyrkan i Stockholm, och skyndade utför backen emellan Kammarrätten och Statskontoret, för att i rättan tid hinna ned till Mälarstranden, där ångbåtarne lågo. Alla hastade till Yngve Frey, lupo in över landgången med snabbhet, ty tiden till avresan var redan slagen, och ångkaptenen kommenderade "främmande från bord". De främmande togo därföre ett kortvulet avsked av sina bortresande vänner och återgingo på stranden."

 

Detta är alltså strax innan en avresa ifrån Stockholm med ångbåt. Väl på båten ser man en ung dam som ropar efter sin moster som verkar vara försvunnen, hon hann förmodligen inte med båten med tanke på hur stressig miljön var precis innan avresan. Hela första kapitlet stöter jag på olika samhällsklasser på båten, men just denna unga dam är det inte riktigt någon som vet vilken samhällsklass hon kan tillhöra. Det är det en sergeant på båten försöker ta reda på genom att söka kontakt hos henne men blir hela tiden avvisad.

 

Det visas ganska tydligt med denna inledning att det var otroligt viktigt med titlar och samhällsklasser under denna tid. Detta hjälper mig att förstå det jag läste på baksidetexten lite tydligare, att detta nytänkande sätt om jämställdhet och självständighet som den unga damen på båten kommer att föra fram beror just på detta med titlar och samhällsklasser.

 

 

 

//Fanny